SQUID-labben

I slutet av förra veckan hade vi i supraledande elektronik-kursen vår enda labb - en labb om SQUIDs. Labben var mycket lik Josephsonlabben jag hade i den förra supraledningskursen, men vi gjorde lite andra grejer i denna. Största skillnaden var att denna gång fick vi gå in i det magnetiskt skyddade rummet för att göra mätningar på våra hjärtan med SQUIDen.
 
 
Vi fick också ta oss en närmare titt på SQUIDs, här ser vi ett chip med två SQUIDs på. Själva SQUIDsen syns inte på bilden - de är för små - men vi kan se den stora loopen (längst chippets kant) som är till för att fånga in magnetiskt flux.
 
 
Här ser vi även ett SQUID-chip som sitter "på sin plats", alltså där det ska vara för att kunna göra mätningar. Röret det sitter på är en himla smart grej där flytande kväve inuti röret håller SQUIDen kall, men ändå låter den komma nära något rumstempererat (t.ex. en människa).
 
 
Det är inte så himla enkelt att använda en SQUID tyvärr. Utöver att den behöver kylas ned till 77 K i ett magnetiskt skyddat rum behövs också en hel del extra utrustning för att kunna göra bra mätningar.
 
 
Och datan blev ändå inte jättebra. Det vi försökte mäta var det magnetiska fältet som bildas då musklerna i hjärtat pumpar blod. Tyvärr finns det lite annat i kroppen som också bidrar med signaler, plus att utrustningen var inte riktigt gjord för att hållas vid en människas hjärta (utan vid någons huvud, för att göra mätningar på hjärnan).
 
 
Men ändå, kul labb (även om det var mycket repetition från förra kursen) :)